Ni la er med ryggarna mot varandra. Och båda vaknade som om ingenting hänt.
Ni hade en diskussion kvällen innan som aldrig riktigt landade. Ingen orkade ta i det till slut, det var sent, ni var trötta, och det kändes enklare att bara släcka lampan. Ni la er med ryggarna mot varandra, utan att säga förlåt, utan att säga något alls egentligen.
Morgonen efter är allt "normalt" igen. Ni pratar om frukosten, vem som ska handla, vad barnen ska göra idag. Utåt sett är allt som vanligt.
Men något är annorlunda. En liten distans ingen av er säger högt.
Vad som egentligen händer
Det är lätt att tro att en konflikt är över så fort ni slutar prata om den. Men det stämmer inte, inte för nervsystemet.
När en konflikt aldrig får landa, när ingen av er kände sig riktigt hörd innan ni gick och la er, registrerar kroppen att något var otryggt. Och den går i beredskap. Inte en stark, synlig beredskap, utan en lågaktiv, tyst sådan som ligger kvar under ytan.
Så länge kroppen inte känt sig trygg igen så stannar den kvar i det läget. Även om ni ler över frukosten. Även om ni pratar om helt andra saker. Det är därför avståndet finns kvar, fast "allt är löst" på ytan.
Ni är inte oense om att älska varandra. Ni är oense om hur ni tar er tillbaka till varandra när det blir svårt.
"Men vi bråkar väl inte direkt?"
Många par vi möter säger just det här. De har inga stora, dramatiska bråk. Ingen skriker, ingen slänger dörrar. Och därför tänker de att allt är bra.
Men det farligaste för en relation är sällan de högljudda bråken. Det är tystnaden. Konflikter som aldrig avslutas utan bara läggs åt sidan för att man är trött, för att man inte vill "dra igång något", för att det känns enklare att bara gå vidare.
Problemet är att kroppen inte bryr sig om att ni "gick vidare". Den bryr sig om ifall ni faktiskt landade tillsammans igen.
Vi har ju provat att prata om det förut"
Att prata är inte samma sak som att landa. Många par har pratat om samma konflikt otaliga gånger, utan att något förändrats. Det beror sällan på att ni inte försöker. Det beror på att ni försöker lösa det på huvudnivå, med argument och förklaringar, medan kroppen fortfarande är kvar i alarmberedskap.
Så länge nervsystemet inte känner sig tryggt så spelar det ingen roll hur bra argumenten är. Samtalet landar aldrig, hur många gånger ni än för det.
Vad det kostar att fortsätta så här
Om det här upprepas, konflikt efter konflikt som aldrig avslutas utan bara läggs åt sidan, byggs avståndet mellan er sakta på. Inte genom en stor separation, utan genom hundratals små kvällar där ni la er med ryggarna mot varandra istället för att landa tillsammans.
Till slut är det inte konflikterna i sig som är problemet. Det är alla gånger ni valde tystnad istället för att verkligen möta varandra. Och en dag inser många par att de lever sida vid sida, snarare än med varandra, utan att riktigt kunna säga när det hände.
Vad som händer när ni faktiskt landar
När ni lär er att avsluta en konflikt, inte bara sluta prata om den utan faktiskt landa i den tillsammans, känner kroppen sig trygg igen. Ni somnar faktiskt förlåtna och inte bara tysta. Den lilla distansen som annars byggs på kväll efter kväll, får aldrig fäste.
Det handlar inte om att aldrig vara oense. Det handlar om att veta hur ni hittar tillbaka till varandra när ni är det.
Två kroppar, ett nervsystem
Det är exakt det här vi jobbar med i **Två kroppar, ett nervsystem**, ett program på 10 veckor för er som par som vill lära sig förstå varandras nervsystem och faktiskt landa i konflikter istället för att bara lägga dem åt sidan.
Inte bara förstå mönstret utan faktiskt förändra det.
Endast 2 platser. Start 1 oktober.
[Läs mer om Två kroppar, ett nervsystem]
Ni hade en diskussion kvällen innan som aldrig riktigt landade. Ingen orkade ta i det till slut, det var sent, ni var trötta, och det kändes enklare att bara släcka lampan. Ni la er med ryggarna mot varandra, utan att säga förlåt, utan att säga något alls egentligen.
Morgonen efter är allt "normalt" igen. Ni pratar om frukosten, vem som ska handla, vad barnen ska göra idag. Utåt sett är allt som vanligt.
Men något är annorlunda. En liten distans ingen av er säger högt.
Vad som egentligen händer
Det är lätt att tro att en konflikt är över så fort ni slutar prata om den. Men det stämmer inte, inte för nervsystemet.
När en konflikt aldrig får landa, när ingen av er kände sig riktigt hörd innan ni gick och la er, registrerar kroppen att något var otryggt. Och den går i beredskap. Inte en stark, synlig beredskap, utan en lågaktiv, tyst sådan som ligger kvar under ytan.
Så länge kroppen inte känt sig trygg igen så stannar den kvar i det läget. Även om ni ler över frukosten. Även om ni pratar om helt andra saker. Det är därför avståndet finns kvar, fast "allt är löst" på ytan.
Ni är inte oense om att älska varandra. Ni är oense om hur ni tar er tillbaka till varandra när det blir svårt.
"Men vi bråkar väl inte direkt?"
Många par vi möter säger just det här. De har inga stora, dramatiska bråk. Ingen skriker, ingen slänger dörrar. Och därför tänker de att allt är bra.
Men det farligaste för en relation är sällan de högljudda bråken. Det är tystnaden. Konflikter som aldrig avslutas utan bara läggs åt sidan för att man är trött, för att man inte vill "dra igång något", för att det känns enklare att bara gå vidare.
Problemet är att kroppen inte bryr sig om att ni "gick vidare". Den bryr sig om ifall ni faktiskt landade tillsammans igen.
Vi har ju provat att prata om det förut"
Att prata är inte samma sak som att landa. Många par har pratat om samma konflikt otaliga gånger, utan att något förändrats. Det beror sällan på att ni inte försöker. Det beror på att ni försöker lösa det på huvudnivå, med argument och förklaringar, medan kroppen fortfarande är kvar i alarmberedskap.
Så länge nervsystemet inte känner sig tryggt så spelar det ingen roll hur bra argumenten är. Samtalet landar aldrig, hur många gånger ni än för det.
Vad det kostar att fortsätta så här
Om det här upprepas, konflikt efter konflikt som aldrig avslutas utan bara läggs åt sidan, byggs avståndet mellan er sakta på. Inte genom en stor separation, utan genom hundratals små kvällar där ni la er med ryggarna mot varandra istället för att landa tillsammans.
Till slut är det inte konflikterna i sig som är problemet. Det är alla gånger ni valde tystnad istället för att verkligen möta varandra. Och en dag inser många par att de lever sida vid sida, snarare än med varandra, utan att riktigt kunna säga när det hände.
Vad som händer när ni faktiskt landar
När ni lär er att avsluta en konflikt, inte bara sluta prata om den utan faktiskt landa i den tillsammans, känner kroppen sig trygg igen. Ni somnar faktiskt förlåtna och inte bara tysta. Den lilla distansen som annars byggs på kväll efter kväll, får aldrig fäste.
Det handlar inte om att aldrig vara oense. Det handlar om att veta hur ni hittar tillbaka till varandra när ni är det.
Två kroppar, ett nervsystem
Det är exakt det här vi jobbar med i **Två kroppar, ett nervsystem**, ett program på 10 veckor för er som par som vill lära sig förstå varandras nervsystem och faktiskt landa i konflikter istället för att bara lägga dem åt sidan.
Inte bara förstå mönstret utan faktiskt förändra det.
Endast 2 platser. Start 1 oktober.
[Läs mer om Två kroppar, ett nervsystem]
0 kommentarer