Jag pratar ofta om transparens. Mitt arbete bygger på en kombination av egna erfarenheter och djupdykning i de biologiska funktionerna bakom våra mänskliga beteenden.
Det finns en sanning som många bär på med skam, men som i själva verket är ren biologi: När lusten dör och närheten börjar kännas som en prestation, blir mat ofta vårt främsta substitut för reglering.
Här är varför det sker i ditt maskinrum.
Biologin bakom substitutet
Ditt nervsystem har en huvuduppgift: din överlevnad. När du lever under långvarig stress, press eller bär på obearbetade erfarenheter, går systemet i försvar.
När vi befinner oss i försvar oavsett om det är i högvarv (kamp/flykt) eller i dvala (frys) stänger kroppen ner funktioner som inte anses nödvändiga för stunden. Lust och reproduktion prioriteras bort till förmån för ren överlevnad.
Men behovet av dopamin och lugnande kemi försvinner inte. Snarare tvärtom.
Dopamin som nödlösning
Mat, särskilt socker och snabba kolhydrater, aktiverar hjärnans belöningssystem och frisätter dopamin. För ett nervsystem som är dränerat eller i dvala är maten den snabbaste och mest tillgängliga vägen till en kort stunds fysiologisk reglering.
Det handlar inte om karaktär eller att "skärpa sig". Det är din biologi som söker en nödlösning för att orka med en vardag där den inre tryggheten brister.
Gruset i dojan
När maten blir det enda sättet att reglera stress, skapas en ond cirkel som jag kallar för "gruset i dojan":
🤍 Du bär på kilon du inte vill ha.
🤍 Du tappar kontakten med din partner.
🤍 Du känner dig ensam och främmande i din egen kropp.
Detta är inte ett tecken på att du är trasig. Det är ett tecken på att din inre Radar är felkalibrerad. Den tolkar närhet som ett krav ett hot mot ditt syre och då blir maten din enda trygga hamn.
0 kommentarer