När jag var ung kändes det som att ingen riktigt förstod hur jag upplevde världen.(och vetenskapen visar varför)
Att växa upp med psykosomatiska störningar gör att man tänker annorlunda. Min kropp reagerade på allt. Den skrek, stramade åt och skapade fysiska symptom för känslor jag inte ens kunde sätta ord på.
Jag kände mig helt ensam i hur jag upplevde världen.
Men idag vet jag att min kropp inte var trasig. Den gjorde bara exakt det som modern neurobiologi beskriver som ett kroniskt alarmläge. När vi växer upp i miljöer där vårt system ständigt måste vara på vakt, omprogrammeras vår biologiska hårdvara.
🤍Neuroception: När din inre Radar scannar efter hot
När jag träffade Stefan satt den där känslan så otroligt ingrott i mig. Logiskt visste jag att han var tryggheten själv. Men min biologi litade inte på logik. Min inre *Radar* bar på så djupa ekon från förr att den tolkade äkta närhet som en livsfara.
Innan jag ens hunnit tänka, klev min ”Inre Militär” in i maskinrummet och sköt upp en iskall mur i hallen.
Inom forskningen, specifikt inom *Dr. Stephen Porges polyvagalteori* så kallas detta för *neuroception*. Det är nervsystemets helt omedvetna scanning av omgivningen.
Din hjärna hinner inte ens uppfatta situationen innan ditt autonoma nervsystem har fattat ett beslut åt dig:
Är det här tryggt eller måste vi gå i försvar?
Om din Radar bär på gamla sår så kommer din neuroception att flagga trygg intimitet som ett hot. Din biologi kapar din logik. Varje gång.
Du är inte komplicerad du är i dvala eller försvar Jag var en fånge i mitt eget försvar.
Det var då jag förstod: Det är dags att vi börjar se världen annorlunda. Det är dags att vi slutar kalla kvinnor för ”komplicerade”, ”svartsjuka” eller ”trasiga” när deras kroppar i själva verket bara gör allt för att skydda dem.
Forskningen visar att när det sympatiska nervsystemet (kamp/flykt) eller det dorsala vaguskomplexet (dvala/frys) kickar igång, stängs den prefrontala cortexen av den del av hjärnan som sköter logiskt tänkande och social anknytning.
Du kan alltså inte *tänka* eller *snacka* dig ur en kropp som har stramat åt.
*Det här handlar inte om att rädda relationen. Det handlar om att rädda kvinnan inuti relationen.*
Neuroplasticitet: Att göra en stentvätt av biologin Jag vägrade låta dåtidens alarmläge äga mitt äktenskap. Jag slutade snacka och började istället göra en stentvätt av min biologi. Jag visade min kropp hur man bygger helt nya nervbanor för trygghet.
Detta vilar på en fantastisk vetenskaplig sanning:
*neuroplasticitet*. Hjärnan och nervsystemet är formbara hela livet. Vi kan faktiskt kalibrera om vår hårdvara. Men det sker inte genom långa terapisamtal där vi ältar historien - det sker genom att skicka fysiska, neurobiologiska signaler av trygghet till elcentralen i realtid.
Det är exakt det vi ska göra under 7 dagar.
Tänk om den här sommaren kunde bli första gången du faktiskt känner dig trygg i ditt eget nervsystem.
Inte på helspänn.
Inte i försvar.
Inte i ständig scanning.
Bara mjuk.
Närvarande.
Fri nog att ta emot kärlek utan att kroppen slår larm.
Om du känner att det är dags att kalibrera om ditt system, så finns min 7-dagars digitala säkerhetsuppdatering här för dig 🤍
0 kommentarer