Den här helgen har jag skrivit mycket om lust, kåthet och varför par slutar röra vid varandra. Här samlar jag tankarna, och det som faktiskt är belagt i forskningen bakom dem, på ett och samma ställe.
Myten om att lust ska komma av sig själv
De flesta av oss är uppfostrade med tanken att lust fungerar som en strömbrytare. Antingen känner du det, eller så gör du det inte, och om du inte gör det är något fel.
År 2000 lade sexualmedicinaren Rosemary Basson fram en modell som utmanade det helt. Hon delade in lust i två typer: spontan och responsiv. Spontan lust är den som dyker upp av sig själv, ur ingenstans. Responsiv lust är den som väcks efter att kroppen redan är i rörelse, av beröring, närhet eller trygghet, snarare än före.
Basson byggde sin forskning på kliniska observationer av kvinnor i långa relationer, men senare studier visar att responsiv lust inte alls är begränsad till kvinnor. Mäns lust svänger och svarar på sammanhang (stress, humör, närhet) precis lika mycket. Poängen är att responsiv lust inte är ett tecken på lågt sexuellt intresse. Det är en av flera fullt normala sätt lust visar sig på, särskilt i långa relationer, och det är precis det jag försökt sätta ord på i det senaste innehållet om att välja närhet innan känslan är där.
Kroppen, inte bara relationen som avgör
Det som ofta missas i samtal om lust är att kroppens tillstånd väger tyngre än relationens kvalitet. Polyvagalteorin, som ligger till grund för mycket av det jag jobbar med, beskriver hur nervsystemet ständigt skannar av om omgivningen är trygg eller hotfull ligger långt under det medvetna tänkandet.
När belastningen är för hög (stress, sömnbrist, olöst konflikt) går nervsystemet in i ett försvarsläge och i det läget prioriterar kroppen överlevnad, inte närhet. Lust hamnar sist på listan inte för att den försvunnit, utan för att kroppen bedömt att något annat är viktigare just då. Det är alltså sällan ett känslomässigt problem i grunden. Det är ett nervsystem som inte fått chansen att koppla ner.
Varför tystnaden växer, särskilt hos män
En annan del av helgens innehåll handlade om varför så många väljer att tiga istället för att säga något även när de saknar närhet.
Forskning om social smärta (Eisenberger m.fl.) visar att avvisning aktiverar samma delar av hjärnan som fysisk smärta. Att undvika det som gör ont är alltså ingen karaktärsbrist utan det är vad hjärnor är designade att göra.
John Gottmans forskning på par under konflikt visar dessutom att omkring 85 procent av dem som "stänger av" fysiologiskt under stress är män, och att kroppen behöver ungefär 20 minuter för att lugna sig efter att pulsen skenat. Värt att komma ihåg är att den siffran gäller konflikter i allmänhet och inte specifikt samtal om sex, så det är en näraliggande mekanism snarare än ett direkt bevis. Men mönstret känns igen: han drar sig undan och hon känner sig avvisad och söker kontakt hårdare, vilket gör att han drar sig undan ännu mer.
Det som faktiskt hänger ihop med nöjdhet
Den kanske viktigaste biten, för den som undrar om det är värt att prata om det svåra: en metaanalys av 93 studier med över 38 000 personer (Mallory, 2022) fann att kvaliteten på parens samtal om sex hängde ihop starkare med både relations och sexuell nöjdhet än hur ofta de pratade om det. Man behöver alltså inte prata jämt. Man behöver prata bra.
Samma forskningsfält visar att partners i genomsnitt bara känner till omkring 62 procent av vad den andra tycker om och bara 26 procent av vad den andra inte tycker om. Vi vet med andra ord betydligt mindre om varandra än vi tror även efter många år ihop.
Vad jag tar med mig av det här
Ingenting av det här handlar om att kärleken eller lusten är borta. Det handlar om ett nervsystem som gör precis det det är designat att göra när belastningen blir för hög och om att tystnad sällan är brist på omtanke, den är oftast rädsla i omtankens kläder.
Lösningen är sällan fler tekniker. Det är att göra kroppen trygg nog att våga öppna upp igen och att våga säga den första meningen även när den känns läskig 🤍
Källor
Basson, R. (2000, 2002), Journal of Sex & Marital Therapy. Eisenberger, N.I. m.fl. (2003, 2012, 2015). Gottman, J.M. & Levenson, R.W. (1985), samt Gottman Institute. Mallory, A.B. (2022), Journal of Family Psychology. Mallory, A.B., Stanton, A.M. & Handy, A.B. (2019), Journal of Sex Research.
0 kommentarer